fredag 23 november 2012


Jag vill återkomma till läsning - varför tappar svensk skola elever redan i årskurs ett? Saknar vi kunskapen att lära barn läsa - har vi tappat den? Har skolan/kommunerna förlitat sig på röstsynteser och stavningsprogram så pass mycket att resultatet blir att barnen inte får en god läs och skrivförmåga utan rättar det som låter fel utan att reflektera över Vad som är fel? Rent krasst så behöver kanske 5 % av eleverna i en kommun en röstsyntes, men ändå har de flesta kommuner köpt in en. Företagen som säljer sådana har varit väldigt duktiga i sin marknadsföring - en kommunlicens på en röstsyntes är sannerligen inte gratis. På något sätt har man trott att detta är lösningen på problemen, att man genom att köpa en röstsyntes och något mer avancerat stavningsprogram visar att man faktiskt gör något för barnens läs och skrivinlärning. 
 Jag vill hävda att detta är en helt felaktig satsning. För att utveckla barns läsning krävs andra verktyg. Jag menar inte att jag vill ta bort röstsynteserna eller stavningsprogrammen helt - de elever som verkligen har behov av dem ska naturligtvis fortfarande ha tillgång till dem och de ska vara ett komplement till en god läs och skrivundervisning. Men att inte ge alla barn en möjlighet att träna på sin nivå är fel. Elever som skulle må bra av lite pushning framåt, t.ex. genom "putta på metod", blir sittande med samma texter i samma tempo. Ett gott lästempo och en god förmåga till ortografisk avkodning är det viktigaste för att avlasta arbetsminnet när man läser. Om man inte lär sig detta utan sitter och ljudar eller läser ord var för sig, stavelse för stavelse, så belastas arbetsminnet och gör att man också får svårt med förståelse och med att komma ihåg vad man har läst. Och här har vi den springande punkten tycker jag: Elevernas förståelse för vad de läser minskar och i och med den minskningen försämras deras studieresultat. 
 Att skriva sig till läsning är idag en populär metod på lågstadiet och jag tror att den funkar, men att den behöver kompletteras med "att lyssna sig till läsning" och med "att läsa sig till läsning". Nu kommer en del att säga: "det är ju både lyssna sig och läsa sig till läsning i den metoden". Jo, visserligen så bygger det ju mycket på att eleven får en möjlighet att direkt höra bokstäver, ord och vad den skriver, men de texter som eleverna skapar i den åldern är ändå språkligt begränsade och det är genom att bygga ordförrådet som de kan komma vidare i sin utveckling. Om de endast får ta del av sina och varandras texter så utsätts de för språk på samma nivå hela tiden.

Vi måste nå till en punkt där barnen har ett Läsflyt. Detta är ett utav direktiven i den nya kursplanen och LGR11. Det är endast genom att ha ett Läsflyt som man helt och fullt kan tillgodogöra sig text. Tänk på hur du själv läser. Läser du varje ord för sig? Ljudar du orden eller rör du på läpparna?Läser du varje rad för sig eller läser du fler rader samtidigt? Hur länge har människan haft ett gott Läsflyt? Svårt att säga, men det sägs att St: Ambrosius av Milano var den första som läste utan att röra på läpparna eller läsa "högt" för sig själv. 
" Ambrose was an extraordinary reader. "When he read," said Augustine, "his eyes scanned the page and his heart sought out the meaning, but his voice was silent and his tongue was still. Anyone could approach him freely and guests were not commonly announced, so that often, when we came to visit him, we found him reading like this in silence, for he never read aloud."
Ett gott Läsflyt i 9:an anses av många vara 240 ord per minut. Skulle man se en konstant utveckling från årskurs 1 så skulle den i så fall innebära att barnen ska läsa 80 ord/minut redan efter första skolåret. Nu sker ju inte utveckling så symmetriskt och dessutom så tränas inte läsning speciellt mycket när man kommer upp i åldrarna utan barnen förväntas kunna läsa och utveckla sig vidare själva. Detta innebär att det är ännu viktigare att vi lär barnen att läsa i tidig ålder. Hur ska de annars ha förmågan att själva utveckla sig och sin läsning vidare? Jag vill avsluta den här posten med en länk. Se vad hjärnforskaren Martin Ingvar har att säga och fundera på vad jag har skrivit. 

fredag 16 november 2012


Språklig och matematisk förståelse - vägen till kunskap?

Så… Mitt första blogginlägg :) Ska man gå ut starkt med något provocerande eller ska man vara lite allmän? Tanken med bloggen är ju att väcka tankar kring lärande och datorer i skolan och kanske främst lärande Med datorer.

Tänk om det finns ett sätt att få alla elever att gå ur grundskolan med betyg i alla ämnen. Tänk om verktygen redan finns… Tänk om allt vi behöver göra är att lägga kraft och fokus på några få områden. Tänk om vi kunde få alla att förstå…

Att var fjärde elev går ut skolan utan fullständiga betyg är verklighet idag. Det är inget vi förändrar över ett läsår eller två. Det kräver tid och ett förändrat tankesätt, men vi har möjligheten. Oavsett vilka politikers ideer som råder så är jag övertygad om att landets pedagoger kan rätta till detta. Det som krävs är att man skiftar fokus.
Vi måste börja redan i förskoleverksamheten. Barnen måste få möjlighet att lära känna former, färger, siffror och bokstäver på ett kravlöst sätt men som ändå förbereder dem för skolan. Vi måste leka fram ord, dansa fram siffror och upptäcka former i natur och inomhusmiljö. Vi måste utveckla barnens spatiala och språkliga förmågor genom rörelse och sånglekar. Göra dem medvetna om bokstävers och siffrors former genom att trampa upp ett A i snön eller bygga en 7a av klotsar. Vi kan öka deras medvetenhet genom dialog, genom läsning, genom att använda dator eller lärplattor. Vi kan klippa, klistra, forma, bygga… Under lek och när nyfikenhet väcks sker inlärningen. Vi måste också utveckla språket och för att kunna göra det måste vi utveckla barnens förmåga till att lyssna. Här tar vi hjälp av musik eller de ljud som finns runt om kring oss. Låt barnen blunda, vara tysta och lyssna. Låt dem beskriva vad de hör - må så vara musik eller bara de ljud som ständigt är närvarande. Låt dem få utveckla sin förmåga till uttryck utan att pressa dem till att prestera. Låt dem sedan få associera fritt och kanske hitta på en berättelse om ljuden. Genom att utveckla förmågan till att lyssna lägger vi en grund till god språklig utveckling. Genom god lyssning ökar möjligheten till förståelse. Genom förståelse ökar möjligheten till att lyckas i skolan och senare i livet.
Från förskoleklass är det viktigt med datorer eller lärplattor. Barnen måste få möjlighet att använda de redskap som är så viktiga i dagens samhälle men det måste ske med en tanke, med ett syfte. Syftet är att vidareutveckla språket, matematiken och nyfikenheten. Vi tar hjälp av de digitala hjälpmedel som finns för detta. Med Läsflyt tränar vi förmågan till avkodning - fonemisk och ortografisk - vi ökar upp läshastighet och minne. Med Studieknep tränar vi läsförståelse och uttal och eleverna kan direkt i verktyget skriva egna texter som delas med kamraterna. I Språkknep tränar vi auditiv avkodning, förståelse och språklig medvetenhet. Med Räkneknep och Matteknep stärker vi elevernas matematiska förmågor på individnivå och diskuterar och laborerar med matematiken i grupp på en interaktiv whiteboard.
Kan vi på dessa sätt - utan press eller krav -  stärka elevernas matematiska och språkliga förmågor i ettan och tvåan kommer de att uppleva glädjen i att lära och då kommer också viljan att lära. Med hjälp av en dator och pedagogiska program kan vi utveckla varje individ i sin takt utan att vi riskerar att tappa någon. Med hjälp av datorn och pedagogiska program ser vi tidigt de elever som kan behöva extra stöd. Med tidigt insatt extra stöd är chansen stor att dessa elever klarar av grundskolan. Med hjälp av datorn och pedagogiska program kan vi också lyfta och utveckla de elever som har en brantare utvecklingskurva och som riskerar att bli uttråkade och tappa lusten att lära. Alla barn är inte lika och lär inte lika men skolan blir lätt likriktad. Så hur skapar vi och/eller behåller vi lusten att lära hos barn?
Min son är 8 år och tvåspråkig. Han kunde läsa på både svenska och nederländska när han var 6, men ändå så fick han sitta igenom alfabetet i årskurs ett.  Han var inte den enda som kunde läsa utan det fanns en eller två till. Nu går han i tvåan och tycker att skolan är tråkig för att han måste göra moment i matte som han redan kan, för att han måste läsa texter på en nivå som ligger under det han normalt föredrar att läsa. Vi kom härom veckan på att han hade glömt läsläxan (som vi faktiskt gör för att slippa frustrera fröken) och gick in med boken på hans rum för att få den gjord - tre sidor lättläst text. I sängen ligger han med senaste numret av Illustrerad Vetenskap och läser en lång artikel om hajar… Känns lite fel att avbryta det för en läxa om Otto. I somras började han på eget bevåg lära sig engelska och har nu en så pass god uppfattning om språket att hans mor och jag inte längre kan använda engelska som ett "hemligt" språk. Här finns ju möjligheten att i skolan spinna vidare på hans intresse att lära men får till svar "nja, jag är inte så bra på datorer…".
Varför tycker min son om att läsa - varför är han intresserad av språk? Antagligen av samma anledning som han inte är intresserad av fotboll. Här hemma har vi hela tiden läst och försökt att hitta böcker och texter om sådant som intresserar honom. När han var två så betydde det att vi läste Motorbörsen eftersom han var väldigt intresserad av bilar (och kunde flera hundra bilmärken och modeller när han såg dem på bild eller i verkligheten), när han var tre så var det hajar, etc. När han förstod att det var möjligt att läsa själv så hade vi ett svårt år med en sur unge innan han knäckte koden - tog lite extra tid pga. de två språken - men viljan att lära sig fanns där och var så påtaglig och han gav ju heller inte upp. I samma veva som han lärde sig bokstäver lärde han sig siffror och förstod att de också hade ett samband. Det var inte konstigare än att lära sig språket. Vi har kanske inte på samma sätt uppmuntrat matte men svarat på alla frågor och försökt att hjälpa med strategier och på så sätt har han lärt sig - genom nyfikenhet och en vilja att lära.

Kunde vi nu öka nyfikenheten och viljan att lära. Kunde vi utveckla förståelsen för matematik och läsförmågan hos alla barn i tidig ålder så skulle vi ha många fler elever som klarar sig genom grundskolan utan att känna sig misslyckade. Det är min övertygelse att en utvecklad språklig förmåga och en matematisk förståelse leder till förståelse och framgång i alla ämnen. En person som kan diskutera, tolka och förstå, som kan kategorisera, strukturera och se mönster, som har kvar nyfikenhet och vilja till att lära nytt och tänka fritt, har alla förutsättningar att lyckas inom vilket ämne som helst.

Vad tror du?